Från föräldraledighet till personlig tränare
Det hela började med en liten önskan om att göra något för sig själv. Efter att ha haft ett längre träningsuppehåll och genomgått graviditet, inte en men två gånger, kände jag att det var dags att ta upp vikterna igen. Jag var nog i mitt livs sämsta form då alla ursäkter äntligen tog slut och jag tog steget in i gymmet igen. Innerst inne hade jag en längtan efter att känna mig stark och “fit” igen, men orken och överskottet att ta sig dit kändes väldigt långt borta.
Jag har alltid tyckt om att träna och styrkelyft har varit min stora favorit. Känslan av att klara en repetition till eller att kunna lägga på en tyngre viktplata är obeskrivlig. Man känner sig så glad och sjukt stolt, men samtidigt ödmjuk över kroppens förmåga att ständigt utvecklas. Och det var den känslan jag ville tillbaka till då jag en dag bestämde mig för att nu räcker det. Och in på gymmet bar det. Jag mötte med en PT, för det fanns ingen tvivel i min kropp om att ska jag lyckas och inte ge upp måste det finnas en förväntan att jag dyker upp och, helt ärligt, den förväntan kunde jag inte stå för själv.
Jag kom igång med träning vid hjälp av en helt härlig tjej som själv var ganska nyutbildad PT. Det var tufft, några tårar blev det, men också mycket skratt. Mest skratt, faktiskt. Efter ett tag insåg jag att det var länge sedan jag hade känt mig så tillfreds med mig själv och livet. Det var då jag bestämde mig; jag vill också få andra människor att känna så här. Och så startade min resa med att utbilda mig till licensierad PT, licensierad kostrådgivare på avancerad nivå och diplomerad gravid- och mammatränare. Ett beslut jag i dag är mycket glad för och stolt över att jag tog.
Utbildningen var intensiv. Det blev mycket studie online och flera långa helger med träning, tillsammans med andra elever och lärare, som kulminerade i en närvkittlande examination.
Efter att alla kurs och examinationer var avklarad kände jag mig så taggad på att få komma igång och jobba med friskvård. Men, så kom verkligheten och knackade på; jag var ju faktiskt fortfarande föräldraledig och hade yngste sonen hemma. Så jobbsök fick ligga lite till. I stället började jag träna fyra till fem gånger i veckan för att verkligen förankra allt jag hade lärt. Jag har haft god tid att öva in teknik, utforska olika övningar och inte minst öka egen styrka under tiden.
En liten PB på 115 kg! Shout out till Kenny, PT på Nordic Wellness (kolla hans insta)
Jag anlitade alltså igen en PT, (det är alltid bra att ha någon som inte bryr sig om du bara har lyst att gå hem… ;p )som faktiskt hade gått samma utbildning som mig, för att ha någon som kunde pusha mig når jag själv inte ville mer. Och medan jag blev starkare blev också suget efter att göra något med min utbildning och mina kunskaper starkare.
Så, vad gör man då när man inte fysiskt kan gå till ett jobb varje dag? Jo, man undersöker möjligheten för att starta något eget och börja online. Och på så sätt startade spiran till det som idag är Push/Pull. Det har blivit några sena kväller på mig och kanske lite för mycket skärm på barnen, men i bland får det faktiskt bara bli så! Även om mitt samvete till tider har viskat i mitt öre att det är dags att lufta barnen och hunden och dig själv, så har det varit värd det. (Och barnen vet inte ens att jag nästan skäms över hur mycket YouTube och Disney det har blivit till tider, dem har ju bara haft extra kul med mer TV-tid).
